Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 176. Till Fredrika Limnell, 7 December 1870
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
PONTUS WIENER
förlätes. Jag tyckte, att detta måste vara just den synd
jag hade begått. Jag var då elfva år. O hvad jag led,
hvad jag kämpade och kämpade utan hopp! Min
moder var numera min tröstärinna, men för
försoningens nåd fick jag ännu ej ögonen öppna.
Jag gjorde i skolan goda framsteg, och mitt
uppförande var oklanderligt. Mitt religiösa intresse riktade
sig nu denna tid mest på lifvet efter döden. Jag
drömde mycket om yttersta domen och fantiserade
gerna om englar.
Så kom det farliga femtonde och sextonde året.
Vid denna tid voro mina tankar icke alltid så idealiska,
och mina funderingar på mig sjelf icke längre så stora
som förut. [— — —]
På samma gång som nya frestelser nu infunno
sig, vaknade det religiösa behofvet till lif. Jag
konfirmerades och var i det hela en mycket religiös
yngling, men hade ännu ej funnit frid eller full styrka.
I––––-1
Vid 18 års ålder fördes jag tillsammans med en
yngling, som älskade Herren och tillhörde den s. k.
nyevangeliska riktningen. Jag hade fått min
konfirma-tions-undervisning i Schartauansk form, och den nya
riktningens glödande kärlekslif slog djupt an på mig.
Jag vanns, väl icke för den nya riktningen, ty jag
vill ej säga jag redan då hörde till något parti, men
jag vanns för Herren Kristus, så grundligt, att hela
mitt lif uppgick i kärlek till honom. Nu var segern
öfver synden en lätt sak, ty jag älskade. Jag
glömmer aldrig de fridfulla dagar, som nu voro inne för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
