- Project Runeberg -  Skrifter / 12. Brev. II. 1870-1888 /
34

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 176. Till Fredrika Limnell, 7 December 1870

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34 PONTUS WIKNER

blem förelädes mig, var jag nitton år. Det var 1856,
samma år jag blef student.

Detta blef mitt lifsproblem. Det är problemet om
försoningen mellan det gudomliga och det menskliga:
om Gud har rätt att af mig kräfva allt, huru kan
jag då gifva oändligt mycket åt t. ex. en vän? Om
Gud är allt, hvad blir då qvar för menniskorna att
vara? Om Gud är allt och Gud är enheten, huru går
det då med mångfalden? Min gradualafhandling blef
»undersökningar om enhet och mångfald», och ingen
anade väl, att under dessa torra och abstrakta formler
så att säga böljade vågor af mitt eget hjerteblod.

Som sagdt, inför detta förfärliga problem, inför
hvilket många bland verldens största tänkare svindlat,
ställdes jag en nittonårig yngling utan annan
hjelp än min fromhet och ett älskande hjerta, men
med risk att tillintet göra det ena, om jag ville
behålla det andra. Jag såg mig om i verlden på de
fromma. Jag var ytterligt förvånad att finna, huru
ogenerade de voro i afseende på mitt problem.
Jag såg huru äfven de fromma gifte sig och
bortskänkte åt hvarandra sina hjertan, fastän de
såsom kristna hade försäkrat, att dessa hjertan
hörde Herren till, icke delvis utan helt och hållet.
Jag kan aldrig beskrifva, huru underligt jag fann detta,
och huru djupt jag led deraf. Ty jag märkte att jag
icke blott hade att lösa ett till utseendet olösligt
problem, utan jag stod också, som det syntes,
alldeles ensam med det problemet. När mina qval hade
nått sin spets, och min vän under tiden ryckte mig
närmare, kände jag, att jag måste taga ett afgörande
steg; och som jag ej fann någon lösning af
pro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 15 14:04:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/12/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free