- Project Runeberg -  Skrifter / 12. Brev. II. 1870-1888 /
35

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 176. Till Fredrika Limnell, 7 December 1870

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BREV, ANDRA SAMLINGEN

35

blemet, så måste jag afhugga det. Jag slet
vänskaps-bandet, blödde till en tid, började lefva upp igen;
fördes i närheten af ett annat hjerta, växte fast vid
det, slet mig lös och blödde, o. s. v. Jag ler nu, när
jag tänker derpå, och dock stod jag då för hvarje
gång helt nära förtviflans mörka afgrund. — — —
Men jag behöll ännu min pantheism. Jag miste min
fader; jag miste en bland mina dagliga
umgängesvänner, som tog lifvet af sig, jag miste ännu en vän
— jag skakades hvarje gång i mitt innersta, men
jag behöll ändå min pantheism. Först på hösten 1866
fördes jag närmare min Frälsares bröst, och
sluten till detta bröst erfor jag, att den sanna
kärleken väl är fri sjelfmeddelelse, men icke
individualitetens upplösning i en mångfaldslös enhet.
Sedan den tiden har jag lika ifrigt förfäktat
individualitetens rätt som förut den allt uppslukande enhetens.

Jag hade förut förvandlat den Boströmska filosofien
till personlighets-pantheism. Min ställning till Boström
hade — för att begagna höga förebilder — varit
Plotini till Plato. Boström hade flerfaldiga gånger
i mer eller mindre tydliga vinkar låtit mig förstå, att
jag enligt hans förhoppning var den, som skulle
fortbilda hans åsigt. Han hade till och med för att
angifva min ställning till honom begagnat sig af
liknelsen om Sokrates och Plato. Man kan tänka att
sådant var egnadt att hos en ung man med mitt
lynne väcka till lif himmelshöga framtidsdrömmar.
Boström dog våren 1866. När jag några timmar efter
hans död inträdde i hans rum, erfor jag ungefär
samma känsla som en tronföljare i den stund spiran

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 15 14:04:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/12/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free