- Project Runeberg -  Skrifter / 12. Brev. II. 1870-1888 /
83

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 205. Till Ida Wikner, 5 Augusti 1873

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BREV, ANDRA SAMLINGEN 83

11 timmar i en kupé med trä-ryggstöd, märkte jag
att en ryggkota blifvit för mycket stött, var uppsväld
och gör ännu lite ondt. Jag kan ej annat än skratta
åt min skröpliga lekamlighet och påminna mig min
gamle kamrats, Asklunds, utsago, att jag »bär mina
håfvor i lerkärl». — I Eger var jag, som sagdt, blott
öfver natten. Värden på hotellet var en
sammansmältning af Hr Ankarsvärd och »den Stundeslöse»;
han höll sina kypare i en beständig nervös rörelse
och stod nästan på näsan för sina gäster. Mig räckte
han två gånger handen till afsked, första gången den
högra, andra gången den venstra. Jag svarade med
motsvarande händer. På vägen hit fick jag till sällskap
i kupén (jemte en svart mager smedsfigur med ärligt
ansigte och en fräknig, gul och flottig fysiognomi
uttryckande ett sömnigt menniskohat å la Stockholms
hyrkuskar) tvenne gossar å 12 till 14 år, med hvilka
jag då och då underhöll ett samtal. De hade varit på
besök i Zwickau hos den yngres farmor, Frau
Bach-mann. Den yngre, Alexander Bachmann, var glad,
skälmaktig och lekfull, och jag såg med innerlig
förnöjelse, huru han redan vid resans början förtärde
sin matsäck. Han var fet och skinande och hade både
far och mor i lifvet. Den äldre, Herman Ulrich, var
mager, allvarlig och tankfull och egde ingen fader,
åtminstone icke i lifvet, men var upptagen i någon
allmän uppfostringsanstalt. Han skulle med tiden blifva
»Zimmermann», sedan han kommit ur skolan, men
Franska hade han läst, och sin Schiller hade han reda
på. — Någonting af kniptång rörde å hans vägnar
vid mitt hjerta, och sedan vi väl hade skiljts åt och
jag kommit i ro på mitt hotell, kände jag mig äll-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 15 14:04:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/12/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free