Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 205. Till Ida Wikner, 5 Augusti 1873 - 206. Till Fredrika Limnell, 4 Oktober 1873
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
PONTUS WIKNER
deles tvungen att bedja för honom. — Det är dock
underligt med dessa utländska resor; man träffas en
gång i en kupé, utbyter ett par ord med hvarandra,
känner kanske ett visst intresse för hvarandra; så
kommer en station, man säger ett flyktigt »adé» och
träffas sedan aldrig mer — i detta lifvet aldrig mer.
Huru mycket här förskingradt har icke evigheten att
föra tillhopa!
Här i Dresden bor jag i Hotel Stadt Rom, har ett
vackert rum med möbel af rödt sammet. Jag har egnat
f. m. åt det berömda målningsgalleriet och skall väl
deråt egna äfven morgonens f. m. Du må tro, det
är något. Du vet, att här finns Rafaels mästerverk,
målarekonstens triumf, den Sixtinska madonnan. Jag
har sutit och sett på denna sköna, öfverjordiskt rena
skapelse, tills det blef dimmigt för mina ögon. Och
dock vet jag ett skönare konstverk, men som penseln
eller mejseln icke kommer åt, bilden af »Menniskones
Son» i en genom honom frigjord menniskosjäl.
När jag ser målade små barnfigurer, tänker jag
alltid på vår lille Hugo. Gud välsigne det lilla, milda
väsendet; hans älskande Moder och "hennes make
Pontus.
206. Till Fredrika Limnell.
(Utdrag.)
Upsala den 4 Okt. 1873.
Sedan jag sist skref, har jag varit i utlandet, i
Tyskland och Schweiz. Jag orkar nu ej utförligt skildra
min färd, ty min hand är redan trött, men vare det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
