Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 211. Till Agnes Börjesson, 29 December 1873—8 Januari 1874
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, ANDRA SAMLINGEN
97
bakom dess bugtningar alp öfver alp. En sådan färg
på vatten! Om man tillförne visat mig en målning
med sådan färg på vatten, då skulle jag sagt: ett
sådant vatten med smaragdens färg har man kanske
rätt att föreställa sig i Uppenbarelsebokens paradis,
men icke på den syndfulla jorden. Men sådant vatten
såg jag i Vierwaldstättersjön. Det lilla förtjusande
Luzern! Framför Thorwaldsens lejon tillbragte jag
oförgätliga timmar. Huru jag älskar detta uttryck
af ett i trofast kamp genomgånget lidande! Jag minns
huru djupt jag som gosse greps af hvad jag läste i
Ekelunds gamla historia, när det sades mig, att de
vid Thermopylæ fallna Spartanerna fingo denna
graf-skrift: »främling, gå och säg Sparta, att vi ligga här
för det vi åtlydt fäderneslandets lagar.» Denna tanke
återfann jag i anletsuttrycket hos det fallna
Schweitzer-lejonet. Jag tänker: vi hafve ock ett fädernesland
med heliga, oryggliga lagar; det är Guds rike, Jesu
Kristi sanningsrike. Säll den, öfver hvars jordiska
lyckas graf kan skrifvas: »säg mina bröder, att jag
ligger här för det jag åtlydt fäderneslandets lagar». —
Efter ett par dagars vistelse i Luzern gick jag med
ångbåt till Vierwaldstädtersjöns andra ända, d. v. [s.]
till Flüelen. Jag passerade på vägen åtskilliga från
Wilhelm Tells historia minnesvärda punkter. Flüelen
var mig förut bekant genom fotografier, och jag
hade sedan flere år haft det kärt, emedan min fantasi
förespeglade mig detsamma såsom en liten fridsboning
bland bergen. Min vän John Åkermark och jag hade
derom kommit öfverens, och en af honom gifven
vy af Flüelen hänger sedan mer än tvenne år öfver
min förmakssoffa. När jag nu nalkades Flüelen, vände
7. W i k n e r, Brev. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
