Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 214. Till Fredrika Limnell (?), 19 December 1874 - 215. Till Oscar Quensel, Maj 1875
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, ANDRA SAMLINGEN
109
anser mig böra afslå förslaget om
Stockholmsföre-läsningama.
215. Till Oscar Quensel.
(Utdrag.)
Maj 1875.
Jag föreställer mig, att du mottager dessa mina
rader på din prestvigningsdag — kanske den
vigtigaste bland alla dina dagar före dödens dag. Jag
ville ej gerna, att du denna dag skulle vara utan alla
påminnelser om din gamle vän Wikner. Du hälsade
mig genom J., att äfven grafvarne om våren pläga
bringa blommor. Du sade dermed sant. I viss mening
är jag en graf, ty det är mycket, som i mig blifvit
begrafvet, så att det för menniskor måste se ut,
som om det blifvit dödens rof. .. Men jag har en
fast tro på uppståndelsen. Jag till och med tror, att
döden och begrafningen är en synvilla, som den
lefvande tron korrigerar. Jag tager derför min tillflykt
till tron. Jag tror, att jag älskar dig, d. v. s. när jag
tror, så vet jag, att jag det gör. Då vet jag, att både
du och jag tillhöra ett annat rike och en annan verld
än denna, som först förde oss tillsamman; och der är
du min vän och jag din i högsta och innerligaste
mening. Detta är för mig ej ett blott tillkommande: det
är ett närvarande, men beslöjadt, och slöjans
bortryckande är ett framtida. För öfrigt är det allt ett
Guds verk i Kristus. Han är hufvudet, vi äro
lem-marne. Men min naturliga menniska förgås — o, må
hon gerna förgås! — det naturliga känslolifvet för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
