Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 215. Till Oscar Quensel, Maj 1875 - 216. Till Ida Wikner, 4 Juli 1875
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
PONTUS WIKNER
sinar. Jag har på åratal ej erfarit en djupare,
mensklig känsla med två eller tre undantag: vid
min moders dödsbädd och graf samt vid en liten
skolgosses dödsläger, hvars sista suck jag mottog.
Jag förstår deraf, att döden är den enda makt, som
ännu frigörande kan beröra min naturliga varelse; och
sedan dess vet jag ingen plats, der jag känner mig
bättre till mods än vid en dödsbädd. Der känner jag
och ser jag, huru äfven min naturliga varelse är i
min Guds hand, hvilken allt förvandlar. Må jag för
Jesu Kristi skull förnimma det så, när det för mig
heter — icke v i d utan p å dödslägret! — Ditt embete
skall ställa dig vid många dödsläger. Du skall erfara,
att det är en välsignad plats. Der är det lättare att
tro än annorstädes, emedan o m man der icke trodde,
så funnes ingenting gräsligare, än hvad en dödsbädd
bjuder.
Jag kunde nästan vara frestad att afundas dig, som
kan bli prest och få till ditt embete att arbeta på
själars frälsning. Men nej! Vare du välsignad. Jag
får väl ock en väg, på hvilken vi till sist kunna mötas.
216. Till Ida Wikner.
Foss Den 4: de Juli [1875].
Käraste Iding!
Af hjertat tack för brefvet. Jag vet ej orsaken att
mitt bref ej framkommit; jag har skrifvit ordentligt
alla poster. Imellertid bör du deraf lära, att ej bli
det minsta orolig, om bref någon gång uteblifver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
