Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 221. Till Viktor Rydberg, 7 Maj 1876 - 222. Till Oscar Quensel, 1 Januari 1877
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
PONTUS WIKNER
porträttet, först för 14 dagar sedan fullgjorde detta
sitt uppdrag. Jag skickar nu mitt konterfej i stället,
ehuru det just icke är synnerligen bra. Om det
någon gång påminner den frejdade Viktor Rydberg
om min tillvaro, så har det uppfyllt sin bestämmelse.
Din tillgifne
Pontus Wikner.
222. Till Oscar Quensel.
(Utdrag.)
Nyåret 1877.
Hvad mig sjelf beträffar, känner jag mig lycklig
och fridfull, och, som jag förmenar, hvilar min frid
på den grund, som icke vacklar. Ibland fylles min
själ af en outsäglig fröjd, men för det mesta är det
andens ro och hvila; ofta känner jag rakt ingenting,
men, som du väl vet, är detta ingen olycka; eftersom
våra rätta fröjdeämnen icke äro vi sjelfva. Jag har
mycket att göra, och det är bra; mitt naturliga lynne
tål icke vid att ha mycken ledighet. Men jag önskade,
att jag finge sofva längre än till klockan 6 om
morg-narne. Skolan är mig kär, och skolgossarne äro för
mig ett slags högre väsenden, ehuru hvarje dag, timma
och minut, som jag tillbringar i skolan, med
erfarenhetens eftertryck säger mig, att de, med få undantag,
äro ena stora drumlar och lymlar. Huru denna
motsägelse skall lösas bekymrar mig icke. Jag vet, att den
kan lösas. Äfven de, som med all rätt bära namnet af
Guds barn, visa sig, som jäg tror, i lifvets skola ganska
drummelaktiga. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
