Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 220. Till ?, 1875 - 221. Till Viktor Rydberg, 7 Maj 1876
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, ANDRA SAMLINGEN
119
220. Till ?
(Utdrag.)
[1875.]
Det ligger en skön uppgift i lärarekallet, men en
oändligt ansvarsfull. Jag känner djupt båda delarna.
Då jag i min klass har mina ynglingar framför mig och
ser dessa många par ögon riktade på mig, det ena
spändt frågande, det andra vänligt menande, ett tredje
barnsligt leende, alla uppmärksamma, då känner jag mig
genomträngd af Guds godhet och tackar honom, som
ställt mig bland dessa unga menniskor, Hvilka alla,
det tror jag för visso, förstå att jag älskar dem, och
hvilka kanske äfven i någon mån älska mig tillbaka.
Vid några bland dem har jag på ett särskildt sätt
fäst mig; desse skulle jag — om det låge inom
möjlighetens gränser — vilja bära på mina armar genom
ungdomsåren, om jag dermed kunde skydda dem för
farorna; nu kan jag det ej, derför beder jag till honom,
som kan det, att han måtte bevara både dem och, om
möjligt, alla de andra.
22i. Till Viktor Rydberg.
Upsala cl. 7 Maj 1876.
Käre Broder!
Det ser ut, som jag vore en mycket otacksam
men-niska, som icke förr än nu tackat för det porträtt Du
hade godheten skicka mig. Dock är jag tämmeligen
oskyldig, enär den person, som skulle öfverbringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
