Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 282. Till Per Pettersson, 28 September 1881
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, ANDRA SAMLINGEN 209
prosaiska tider, att jag känt mig alldeles tvungen att
framställa delta spörsmål; att jag i Dig funnit en
ovanligt rättänkande och fördomsfri man, får förklara,
att jag framstält det just till Dig.
Min hustru och mina barn må väl och helsa
ödmjuk-ligen. Vi förena oss i helsningar till »Biskopinnan» och
ungdomen, äfvensom till den trefliga »Kaplagården».
I morgon kastar jag bort elfva kronor på en middag
för Universitetskanslern. Det är dyrare, än som passar
sig för min ekonomi, hvilken genom inga arf eller
testamenten, hvarken gamla eller nya, blifvit förstärkt;
men jag måste påminna höga vederbörande om min
existens.
Jag har tandvärk och sitter med munnen full af
ett fluidum, som kallas antylion. Det är egentligen ett
skönhetsmedel; men från menniskor, som af ett eller
annat skäl icke kunna blifva skönare, fördrifver det
tandvärk.
Jag har i dag mött Jon Erikson på gatan. Han
nickade friskt och välmående.
Farväl nu, allra förträffligaste bland prostar! Jag är
din tillgifne vän
Pontus Wikner.
P. S. I Lördags öfvervar jag lektor Lönnegrens något
kätterska latinska disputation om de yttersta tingen.
X. var opponent. L—n öfveröste sin motståndare med
ideliga kaskader af latinitet. X. kunde utom de skrifna
argumenten egentligen endast säga: »tempus non est»;
och, med miner och åtbörder högligen ogillande
re-spondentens meningar, men urståndsatt att finna
latinska ord för sina tankar, liknade han mycket en med
14. — Wikner, Brev. 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
