Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 282. Till Per Pettersson, 28 September 1881
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
PONTUS WIKNER
ung, 23-årig flicka till inackordering. Hon är en
flykting från det olyckliga Ryssland, tillhör någon af dess
förnämsta familjer och har stått i nära förbindelse
med det kejserliga huset. Hon har varit nihilist
men affallit från nihilismen och är derför förföljd af
nihilisterna och kan af fruktan för lifvet icke vistas i
Ryssland. För närvarande är hon i Stockholm men
känner sig icke säker der, utan man vill ha henne
till landet, helst en någorlunda aflägsen landsort. En
Stockholmare skall betala för henne: hon måste
således vara af sin egen familj förskjuten. Då hon är
en förnäm och bildad flicka, kan hon naturligtvis
såsom alla ryssar af stånd tala franska och tyska
och kunde således tala dessa språk med unga svenska
flickor. Hon är nöjd med tarfligt underhåll och har
under sista tiden lidit mycken brist, tills nu på sistone
barmhertiga menniskor åtagit sig henne, då hon af
förtviflan var på väg att begå sjelfmord. Hon är
af grekisk-katolska religionen och vill icke lemna den.
Det har fallit mig in, att Du var den förståndigaste
man, jag i detta stycke kunde rådfråga. Kan du
uttänka någon familj, som skulle vilja taga emot den
olyckliga flickan i sitt sköt och derigenom rädda henne
från undergång? Skulle till äfventyrs Du sjelf och Din
goda prostinna? Eller Barchæus? Klart är, att den
djupaste hemlighet och tystlåtenhet måste iakttagas,
så att den, som i detta stycke tillfrågas, måste behålla
förtroendet för sig.
Jag kan väl förstå, att många betänkligheter kunna
göra sig gällande mot antagandet af ett sådant
förslag, och jag undrar ej ett ögonblick på den, som
säger nej; men saken är, synes mig, så underlig i våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
