Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 290. Till Fredrika Limnell, 6 Juli 1882
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, ANDRA SAMLINGEN
223
200. Till Fredrika Limnell.
Hvilan i Rättvik d. 6 Juli 1882.
Min goda, kära Tante!
Med djup rörelse läste jag i dag i tidningen
underrättelsen om farbror Limnells bortgång. Just på denna
plats såg jag honom för sista gången; här skulle jag
mottaga underrättelsen om hans död.
Jag vet, att vid ett tillfälle som detta för den,
som träffats af förlusten, främmande menniskors
inblandning i sorgen ofta kan förefalla mer som ett
intrång på helig och fridlyst mark än som en tröst
ocn vederqvickelse. Dock älskar jag tro, att jag för
Tante Fredrika aldrig skall kunna blifva på detta sätt
främmande, då vi ju förut mötts just på heliga
områden, hvilka ingen af oss sedan dess upphört att räkna
såsom sina tankars käraste, hem. Jag vågar derför tro,
att Tante i sin djupa sorg vill räkna dessa rader icke
såsom en obehörighet utan såsom ett uttryck af
medkänsla hos den, som af både Tante och den ädle
bortgångne erfarit så många prof af tillgifvenhet.
Bortgångne — säger jag. Ja, ifrån oss, eller rättare:
från vår yttre och ytliga uppfattning. För sig sjelf är
han icke bortgången utan hemgången, ty vår andes
hem är hos Gud, der ingenting vexlar och ingenting
förgår, och der hela tidens innehåll i
evighetsbelysning, och således i harmonisk förklaring, är framlagdt
för den förevigade andens öga. Hvad i detta lifvet [icke]
är rättfärdighet, sanning och harmoni, det är
bortstruket, emedan Guds rena öga ser derpå, och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
