Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 290. Till Fredrika Limnell, 6 Juli 1882
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
PONTUS WIKNER
förevigade anden ser just med sin himmelska faders
öga. Han, som vi nu sörja, älskade redan här i hög
grad att omkring sin person, i det yttre, och i sin
person, i karakter och tänkesätt, samla strålarna af en
ren och harmonisk sanning. Skall icke den anden
känna sig hemmastadd der, hvarest strålarna icke längre
hafva några fördunklande dimmor att genombryta?
Men icke heller från oss är han i egentlig mening
bortgången. Den egentliga meningen är icke den
ytliga, som endast ser hvad för ögonen är. Den
egentliga meningen är den djupa, som icke blott, hvad som
ju är en lätt sak, säger efter hvad dödens ängel hviskat
oss i örat om den begråtne: ’han är icke här, han är
uppstånden’, utan äfven med afseende på oss sjelfva
i tron, ehuru icke i åskådningen, vågar säga och
betyga: vi äro icke heller här, vi äro i afseende
på vår egentliga varelse med Kristus uppståndne, och
’vår umgängelse är i himmelen’. Kan väl den vara
för oss bortgången, som är der vår umgängelse är?
Jag säger nu icke detta, såsom om jag hade glömt,
att detta är saker, som Tante alltsammans vet; men
jag erinrar mig, att i stunder af svår hemsökelse kan
det vara oss godt, om det, som vi innerst veta och tro,
möter oss såsom en tanke äfven från en annan själ.
Gud välsigne och styrke nu min kära Tante Fredrika
i denna pröfningens tid! Jag tror att så skall ske.
Min Ida ber att med mig få instämma i denna
önskan. ’
Mina hjertliga helsningar till Vilhelm och Erik!
Tantes alltid tillgifne
Pontus Wikner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
