Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 291. Till Oscar Quensel, December 1882 - 292. Till Gunnar Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
PONTUS WIKNER
rädd för deras innehåll: der står intet ondt om någon
annan menniska än mig sjelf, åtminstone om ingen
namngrfven. Jag har ej heller behöft att säga något
ondt om mina närstående: i sitt förhållande till mig
hafva alla menniskor varit som änglar, åtminstone i
afseende på hvad de velat.
292. Till Gunnar Wennerberg.
Herr Landshöfding!
Då jag skickade min lilla bok, skedde det
ingalunda hvarken med anspråk eller förhoppning, att
Herr Landshöfdiingen skulle göra sig besvär att i
gengäld skänka mig ett bref. Jag är imellertid
synnerligen tacksam, att så skett, och nedskrifver nu dessa
rader för att dermed betyga min glada erkänsla.
Jag har i snart 4 veckor varit sjuk, och, ehuru
jag skall räknas som mycket bättre, är jag likväl
ganska dålig, så att jag knappt orkar leda pennan dit
jag vill. Under denna sjukdom har jag mottagit 3: ne
besök, dem jag räknar såsom ur en eller annan
synpunkt högförnäma. Det första besöket hade
formen af två lefvande prinsar, af hvilka den ene satte
sig på sängkanten, den andre på en stol bredvid
sängens hufvudgärd. Det andra besöket bestod i Viktor
Rydbergs af författaren mig tillsända dikter, och det
tredje var brefvet från Wexiö. Hvartdera besöket
verkade som en härlig medicin.
Hvad prinsarne angår, så kan jag äfven nu vidhålla,
hvad jag förut till ’Herr Landshöfdingen yttrat, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
