Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 291. Till Oscar Quensel, December 1882
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, ANDRA SAMLINGEN
225
291. Till Oscar Quensel.
(Utdrag.)
December 1882.
Tack för att du än en gång bläddrat i mina gamla
bref och än en gång funnit mig »besynnerlig». Jag
blir numera ej stött öfver dylika epitet. Hvar och en
tror gerna i sin ungdom, att verlden skall vara
af-passad efter hans natur. Denna illusion är i sin
ordning naturlig. Men den leder för somliga till bittra
brytningar. Så för mig. Det ligger nu alltsammans till
det mesta bakom mig och är någonting, som jag
tackar Gud för. Verlden är visst icke förvandlad, och
min natur är visst ej heller förvandlad (hvartenda drag
i min varelse igenkänner jag från mitt 10: de eller
11: te år); men Gud har så att säga lösbrutit mig från
verlden, såsom läkäme ibland bota tandvärk genom att
afslita nerven men låta tanden sitta qvar, och jag är
nu nöjd och lycklig, ofta outsägligt lycklig. En sådan
rörelse, som lossade mig, var min långa och svåra
sjukdom i början af 1881. Nu har åter förekommit en
stark ryckning på min lifstråd. Jag sjuknade häftigt
den 26 November och är ännu så klen, att jag knappt
orkar gå öfver golfvet.
I sammanhang härmed, vill jag nämna, att jag ändrat
min plan, angående mina gamla dagböckers öde efter
min död. Jag gifver dem icke till, X. och V., som
kunde få ganska många samvetsbetänkligheter,
angående den rätta användningen af det arfvet, utan till
Upsala univejsitets bibliotek: dock få de
ej öppnas före år 1930 och i intet fall före de minas
död. Ingen af mina vänner behöfver emellertid vara
15. — Wikner, Brev. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
