Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 303. Till Emily Dickson, 29 September 1883 - 304. Till Otto von Feilitzen, 17 Januari 1884
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, ANDRA SAMLINGEN 247
Jag hoppas, att detta bref icke skall komma midt i
sjelfva flyttningen.
Jag skulle vilja be om min hjertliga helsning till
»Tantulan» Quensel. Från Oscar hade jag i förrgår
ett brefkort.
Farväl! Med tacksam tillgifvenhet.
Pontus Wikner.
P. S. Jag har sett af Posttidningen, att vid årets
utlottning af Allm: a Hypoteksbankens obligationer
intet af de nummer utfallit, som jag innehar.
/o 4. Till Otto v. Feilitzen.
(Utdrag.)
Upsala d. 17 Januari 1884.
Emellertid hyser jag, som sagdt, en stor sympati för
föreningens ädla idé af det skälet, att jag nyser en
sådan sympati för djuren, som med oss fröjdas och lida
och hvilkas själslif ännu är oss en så djupt
beslöjad verld. Jag har sedan min barndom hållit dem
kära, ty några exemplar af deras slägte hafva i mina
barnaår varit mina trognaste och långa tider äfven
mina enda lekkamrater. När jag ännu låg i vaggan,
hade jag till vakterska en hvit katt, som när jag
vaknade och gret, sprang ut i köket och med jamande
hemtade min der sysslande moder. Hon, missan
nämligen, sträckte sin omsorg för mitt välbefinnande
så långt, att hon kammade mitt hår med sin tunga och
drog till mig råttor, icke litet förvånad öfver min
dåliga smak, då dessa af mig icke beaktades. Sedan
jag vuxit upp till en 9- å 10-årig gosse, var den missan
död, men jag sökte betala min skuld till hennes slägte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
