Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 305. Till Emily Dickson, 2 Mars 1884
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 PONTUS WIKNER
liten tid behålier sin sensibilitet, vädrade på afstånd
paradisets örtasängar, och jag kände mig rörd deraf,
jag jemte fyra närvarande fruar.
Efter middagen taltes om kyrkans framtid och v.
Schéele och Prof. Norrby profeterade statskyrkans
tämmeligen snara fall. Jag kände, att de hade rätt.
Schartauanismen i Göteborgs stift måste vara på väg
att stelna till ett ispalats. Det är skada på en makt,
som ursprungligen egde så mycket godt i sig och
visserligen ännu ej alldeles förlorat det. Det är en
byggnad af kraft, ärlighet, systematik och konseqvens.
Men när konseqvensen pressar in mellan isväggar,
torde det vara skäl att börja se efter en utväg dit
solen skiner.
–––––––1
Farväl nu! Min hustru och mina barn helsa [-öd-mjukligen till Emily och hennes ädle man, hvari jag af
hjertat förenar mig. Äfven ber jag helsa till »Tantulan»
Qvensel, samt, då Emily skrifver, till min vän Oscar.
Marssolen skiner varm genom mitt fönster. Det är
Emstdagen, och jag tänker på min vän skalden. Han
var anledningen till min bekantskap med familjen
Qvensel, på Anderstorp 1861. Hvad tiden går! Gud
vare tack, att hon går, men att, hur hon än går,
hon ej kan springa bort ur vår Guds händer!
Eder tillgifne
Pontus Wikner.
Upsala d. 2 Mars 1884,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
