Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 329. Till Emily Dickson, 26 Oktober 1884
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
PONTUS WIKNER
329. Till Emily Dickson.
Min goda Emily!
Anledningen för ögonblicket till dessa rader är den
gamla vanliga Z:ska affären å 100 kr:r. Jag skulle
redan ha skrifvit för någon tid sedan, men har under
dessa sista veckor fått så mycket att tänka på, att jag
ej kommit mig för dermed. Det har varit ett
skrif-vande och ett telegraferande från och till Norge, som
nästan hållit mig i en daglig spänning.
Det har gjort oss mycket ondt att höra, att Roberts
ögon varit sämre. Detta lidande fordrar mycket
tålamod. Måtte det nu vara bättre! Det är då åtminstone
en välsignad sak, att han vid sin sida har den, som
troget vårdar honom1.
Just nu kom jag hem från skolkyrkan, djupt
gripen af den hjertestarke Torén. Han talade om
köpmannen, som sålde allt det han hade och köpte den
kostliga perlan. Gud vare tack, att den perlan fins
att tillgå! Ty icke är det äkta eller kosteligt allt, som
glittrar. Just i dessa dagar har jag fått närgående
anledningar att tänka derpå. En sådan opålitlig perla
är menniskopris. Äfven det hör till sådant, som ibland
måste säljas för det stora, stora köpets skull.
Har det förvånat Emily, att jag sökt professur
i Norge? Det har nästan mest förvånat mig sjelf,
ty hela min inre menniska uppreste sig till en början
deremot, då jag en dag i September mottog den första
uppmaningen att söka. Sedan dess har min inre
ställning till frågan ändrat sig, så att jag började ifrigt
önska att få platsen. Jag väntade mig der större
sjelfständighet än här, der mina gamla högt respekterade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
