Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 394. Till ?, 15 December 1886 - 395. Till Ida Wikner, 24 December 1886 - 396. Till Hans Larsson, 27 December 1886
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, ANDRA SAMLINGEN
407
de ljusaste, enär jag skrifvit både mot Boström och
Hegel. Det får nu gå som det kan; det går i alla
fall som Gud vill, och det är, när allt kommer omkring,
det tryggaste. ;
393. Till Ida Wikner.
Till Ida, Julafton 1886, klockan 1/2 3 på morgonen.
Du har bedt mig skrifva, om jag håller af dig. Jag
kan med visshet säga dig, att jag gör det hjertligen,
ja att jag i dig funnit min trognaste vän, för hvilken
jag mer än för någon annat kunnat framlägga mitt
lifs delvis så bittra historia, och som bättre än någon
annan förstått att trösta och hugsvala mig. Derför
välsignar jag dig, så länge jag lefver. Gud skall
af nåd föra oss begge genom och öfver lidandet till
en allt rikare härlighet.
396. Till Hans Larsson.
Christiania d. 27 Dec. 1886.
Käre vän!
Hjertligen tack för tvenne bref, det ena af mycket
gammalt datum! Det tjenar icke mycket till att söka
urskulda min uraktlåtenhet att svara på det förra
bref-vet, ty ehuru ett och annat kan anföras såsom
förmildrande omständigheter, så är det dock klart, att jag på
en så lång tid som sedan förra våren kunnat få
tillfälle att skrifva ett bref, om jag riktigt velat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
