Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 401. Till Ludvig Bergström, 29 Mars 1887
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, ANDRA SAMLINGEN
417
401. Till Ludvig Bergström.
Kristiania den 29 Mars 1887.
Käre vän!
Tack för brefvet och all Din vänliga om- och
å-tanke!
Scheeles afhandling har jag ännu ej sett.
Jag anser icke, att jag n u bör inblanda mig i denna
sak. Man må tänka om mig hvad man vill; men jag
vill ej offentligen förarga menniskorna mer, än jag
redan gjort, innan min sak blir afgjord. D å är det
visserligen min mening att göra hvad jag kan för att
återupprätta tidens anseende såsom den oumbärliga
formen för relationsvexling.
Redan för 4 år sen kom jag till den öfvertygelsen,
att tiden allt ifrån Platons dagar varit en
filosofisk syndabock, på hvars räkning de goda tänkarne
skrifvit sina egna tankars motsägelser. De hafva lagt
dem på den bodkens rygg och sedan jagat denne ut i
öknen. Men detta är gammaltestamentligt, och mig
synes tiden vara inne, att tiden åter kommer till sin
rätt.
Naturligtvis påstår jag dermed icke, att Gud är
föränderlig i annan mening än den, i hvilken
Kristendomen lärer att han så är, nämligen i den mening
att han alltid är allvetande, allgod, rättfärdig, allsmäktig
o. s. v. ehuru han ständigt är detta i nya relationer.
Ty att Gud byter om relationer (hvilket utan tid ej
kan ske), det är ej allenast Kristendomens lära, som
annars skulle säga, att han stode i samma relationer till en
menniska såsom oomvänd och såsom omvänd, utan det
27. — W i k n e r, Brev. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
