Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 402. Till Robert Dickson, 20 Maj 1887
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, ANDRA SAMLINGEN 421
dem alla tillsammans skulle vilja bortbyta en enda
verklig solblick af Menniskones Son. Dermed har
jag icke upphört att tänka — hvilket vore illa
för en professor i filosofi — tvärtom: jag tänker nu
gladare och frimodigare och lugnare än förr, när
jag trodde, att verldsdomen var uppdragen åt det
filosofiska systemet. Då låg i min tanke någonting så
att säga konvulsiviskt. Och icke underligt det:
hvilken mensklig hand skulle icke darra, när hon fattar
tankens tömmar, ifall den handens egare tror, att
dessa tömmar äro de, som styra den sannfärdige
solgudens spann öfver himmelens rymder? Skall han
icke i sådant fall bli skrämd af Faetons öde?
Men jag märker, att jag kommer bort från
bref-stilen och från meningen med detta bref, som endast
var att tacka för telegrammet.
Min älskliga Ida och mina två söner framföra
genom mig sin vördnadsfulla helsning till allas vår
välgörare. Måtte helsa, frid och lycka omsluta honom
och hans kära! Vi helsa af allt hjerta till den kära
Fru Emily och till den uppväxande ungdomen. Jag
förmodar det var unge Roberts namn vi läst bland
dem, som inexaminerats i sjökrigsskolan.
Ida, jag och gossarne, äfvensom Ivan Lönberg,
komma att tillbringa 5 å 6 veckor af sommaren i
Foss i Bohuslän, ungefär från midten af Juli. Jag har
någon tanke på, att, om jag får lof, på nedresan
till Foss, göra en dags sidoutflygt till Fimmerstad,
ifall familjen D. då är der — kanske åtföljd af min
stab? Farväl för denna gång!
Roberts mycket tillgifne
Pontus Wikner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
