- Project Runeberg -  Skrifter / 12. Brev. II. 1870-1888 /
486

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg till elfte delen - 431. Till Sven Sjöblom, sommaren 1864

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

486

PONTUS WIKNER

både åt mig och Carlstadsboarna, hvilka sednare ju
identifierades med menskligheten. Ett sådant språk
talas i Wexiö. Rosell var också mycket förtjust i sitt
nya hem, enkannerligen i sina pojkar.

Nu sitter jag på Foss. Det der låter som om jag
sutte på fästning, och det är sannt till en del. Jag
är omgifven af en oöfverstiglig ringmur, som heter
Bef:n Nordberg. Men den gode gubben är allt snäll
emot mig ändå, och det är i sjelfva verket ett godt
tecken, att jag ständigt befinnes sittande vid hans
sida än i salen, än i parken — det är ett litet paradis
må Du tro — än också i en vagn, som ibland rullar
utåt landsvägarne. Dock är jag i det fallet icke stort
bättre än en liten hund, som också jemnt är vid
hans sida, då jag näml, undantager vagnsturerna.
Tvärtom synes »denna utmärkta hund» — som Du i ett tal
behagade uttrycka Dig — för honom betyda mera än
alla Docenter och Magistrar tillsammantagna. Kan man
tänka något så infamt? Men gubben är allt snäll i alla
fall. — Nå, Du har väl också hört ryktet om att jag
skall bli lärare åt Hertigen af Wermland? Det ryktet
är före mig hvart jag kommer, fast jag sjelf ingenting
vet om saken. Men här nere vet man allting. Här vet
mam — hvad jag aldrig visste — att jag är sysselsatt
med att skrifva en bok »om presterskapet», ett högst
intressant arbete, samt att jag en gång i våras varit i
Stockholm och der i de kongligas närvaro hållit ett
tal, som så tjusat kungen, att han genast beslutit att
kalla mig till hofvet för att bli hofpredikant.(l) Sådant
vet man om mig här på orten. — Jag ser, att papperet
nu är slut och derföre bjuder jag farväl! Hälsa
gräsligen till alla mina kamrater och vänner, hvilka nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 15 14:04:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/12/0488.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free