Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg till elfte delen - 443. Till Carl Landtmanson, 31 Mars 1867
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA SAMLINGEN. TILLÄGG
513
Menniskan är ändlig. Såsom sådan är hon en
inskränkning af det oändliga. Men inskränkningen
är ej tänkbar, utan såsom inskränkning af det
oändliga. Der ändligheten är satt, är
oändligheten förutsatt. Ingen kan förnimma ändligheten
och dervid fatta, att hon är ändlighet, utan att
på samma gång fatta henne såsom oändlighetens
motsats och sål: s äfven fatta oändligheten.
Förnimmer menniskan det ändliga såsom sådant, så
förnimmer hon äfven oändligheten. Jag medgifver
dock gerna att ingen filosofi ännu löst denna
motsats mellan ändlighet och oändlighet fullständigt.
Det vore också filosofiens afslutning.
7: o Om det nödvändiga såsom det hvilket ej
kan vara annorlunda. Det nödvändiga i
denna mening kan betyda
a) antingen det som ej kan vara annorlunda, utan
alla vilkor — kathegorisk nödvändighet —
b) eller det som ej kan vara annorlunda, under
förutsättning deraf att något förhåller sig så
eller sa — hypothetisk nödvändighet.
Alla sinnliga begrepp hafva den senare
nödvändigheten äfven de af dig nämnda botaniska
begreppen. Under förutsättning att de väsenden
finnas som kallas blommor, så måste äfven
nödvändigt de begrepp finnas, som i botaniken rikligt
uppställas. Om jag kunde rätt genomskåda
blom-sterverldens väsen, så skulle jag också finna, att de
botaniska begreppen måste vara dessa och inga
andra. Mellan dem alla måste finnas ett
nödvändigt sammanhang, försåvidt äfven
blomster-verlden är hvad hon är: en lagbunden verld. Att
33. — Wikner, Brev. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
