Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bihang. Självbiografiska uttalanden m. m. - Dagboksanteckningar från ungdomsåren - 1. Utdrag ur Dagboken för 1855
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526
PONTUS WIKNER
blifva verlds-oceanen till densamma. Jag trädde öfver
»Dammen», som, så ofta öfversvämmad, ändteligen
kommer att utbytas mot en ordentlig bro. Det mörka
molnet, som förut hotade mig med regn, hade nu
skingrat sig; men himmelen stod likväl grå och
sörjande. Jag steg upp på ett berg, hvarifrån jag mer än
en gång förut blickat ned i dalen under mina fötter.
Här såg jag nu det kära, lilla hemmet — ack, så
enkelt, så anspråkslöst! »Inom dessa låga väggar var
det alltså du bodde, du min ömma, min älskade moder!
du min ädle och vördnadsvärde far! Här var det, som
du och jag, min älskade broder! tillbragte vår späda
barndom! Och nu, nu äro vi så långt skilda!» — Aldrig
har jag så djupt känt, hvad det vill säga att vara
fjerran ifrån sina närmaste anförvandter; — men nu,
nu kände jag det på mitt hjerta, en börda så tung,
att jag undrar, att klippan, på hvilken jag stod,
förmådde bära mig uppe. Jag nedsteg och gick in i mina
Föräldrars fordna boning. Der var sig icke likt som
det fordom var; derföre hade jag ingen trefnad
der-inne. Emellertid begaf jag mig ånyo ut på fältet, i
afsigt att finna något för min portör. Jag tog nu vägen
bort till »Rönnbäcken» och besökte derunder
ruinerna af det fordna »Frejs palats», hvilket jag för nio år
tillbaka uppbyggde med tvenne våningar och åtta
rum. Detta präktiga palats var nu en ruin i ordets
egentliga bemärkelse, och gräs och blommor växte der.
Jag tog en sådan och förvarade såsom minne.
Osäge-liga känslor bestormade mitt bröst vid hågkomsten
af barndomens jollrande lekar. Ack, då jag uppbyggde
denna boning till mina lekkamrater kattorna, då hade
jag ännu känt så litet af verlden; nu känner jag henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
