- Project Runeberg -  Skrifter / 12. Brev. II. 1870-1888 /
527

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bihang. Självbiografiska uttalanden m. m. - Dagboksanteckningar från ungdomsåren - 1. Utdrag ur Dagboken för 1855

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SJÄLVBIOGRAFISKA UTTALANDEN M. M.

527

.bättre, men ännu mera får jag väl lära känna
henne, om jag. får lefva. Jag kom nu till
»Rönnbäcken»; den var fullkomligt torr. Det var här på
denne stranden, som vi hade vår badplats. Jag, såsom
mera rädd utaf mig, höll mig troget vid land; men
bror Julius gick här första gången på djupet.
Jag-fortsatte min väg utmed-sjöstranden och kom sedermera
till de så kallade »B r ä n n i n g a r n e», ett berg, som
icke alldeles saknar sin märkvärdighet för mig. Här
återfann jag först den plats, der jag hade min sista lilla
kyrka uppbyggd. Den bestod af ett altare, hvilket
naturen danat, och en predikstol uppförd af sten; Quds
fria himmel var taket. Ack jag minnes så väl, då jag
här förrättade min enfaldiga Gudstjenst. Jag var
naturligtvis prest, och en piga på en gång klockare och
åhörare. På en verklig predikstol hade jag då ännu icke
uppträdt; ännu återstår mig att få träda fram för ett
verkligt altare. Sedan jag här brutit en liten qvist af en
En, som växte på altaret, och upptagit ett fruktbärande
smultronstånd mellan ruinerna af predikstolen, begaf
jag mig till en annan dylik kyrka på höjden af berget.
Äfven här hade jag mer än en gång predikat för eri
enda åhörare. Bror Julius, som icke var prestvän, kom
då en gång öch af bröt mig midt under predikan. Ack,
dessa gamla minnen sväfvade nu för mig liksom
drömbilder, och jag kände djupt betydelsen af Skaldens ord :

»Tempora mutantur et nos mutamur in illis.»
(Tiderna förändras och vi förändras med dem).
Derifrån begaf jag mig åter ned på gärdet till ett
ställe, hvarest jag i en liten dam, hvartill en från
bergen kommande obetydlig bäck gaf vatten, hade
inrättat en hel verld af länder, städer, sjöar, floder och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 15 14:04:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/12/0529.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free