Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bihang. Självbiografiska uttalanden m. m. - Ur ”Tidsexistensens apologi” (c. 1885)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570
PONTUS WIKNER
uppkommer endast då, när man tycker, att man har för
mycket tid och för litet innehåll. Här är det alldeles
tvärtom: man har för mycket innehåll och för litet
tid; man har nämligen af den senare alls intet, ty ett
odelbart Nu är ej en del af tiden, icke ens den
minsta. Men jag menar i alla fall, att det ligger något
befogadt i det ofilosofiska sinnets vägran att finna sig
i den filosofiska evigheten. Dermed menar jag icke,
att ej äfven denna under vissa förutsättningar eger i
sig någonting tilldragande eller till och med tjusande.
Den, som är uttröttad af att kastas hit och dit på tidens
ström och som blifvit yr i hufvudet af vexlingens
krångel och bråk, han längtar att komma ifrån
alltsammans och finna ro för sitt hjerta och sina tankar,
och han ser i sådana stunder gerna framåt mot en
tillvaro, der allt är en enda oförstörbar sabbatsro. Han
kan också finna denna sin längtan förökad genom
erinringen om sådana stunder, då han flytt bort från
stadens buller och sällskapslifvets larm för att i en
enslig dal låta sin själ hvila ut, som man plägar säga,
vid naturens modersbarm. När då allt var tyst omkring
honom, och han låg der bland doftande blommor
och såg drömmande in i himmelens oändliga blå; då
tyckte han sig kanske i någon mån fatta, äfven en tidlös
evighet och finna denna tanke för sig upplyftande.
Visserligen. För en sådan erfarenhet kan ingen vara
mindre främmande än vi; men på samma gång måste
vi äfven erkänna, att hvad som gjorde verldsbestyrets
vexlingar tröttande var väl icke egentligen det, att de
voro vexlingar, utan i stället det, att de voro för
oss obehagliga vexlingar och på oss stälde
anspråk, dem våra krafter icke fullt motsvarade; och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
