- Project Runeberg -  Skrifter / 12. Brev. II. 1870-1888 /
571

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bihang. Självbiografiska uttalanden m. m. - Ur ”Tidsexistensens apologi” (c. 1885)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SJÄLVBIOGRAFISKA UTTALANDEN M. M. 571
t

hvad som gjorde hvilan i den landtliga dalen så
angenäm, var icke frånvaro af vexling och rörelse, utan
det var i stället, att den vexling, som försiggick,
harmonierade med rörelserna i vår egen själ. Hade
nämligen rörelsen och vexlingen upphört, då hade äfven
blommorna upphört att dofta, ljuset hade upphört att
tillströmma, himmelen hade upphört att vara blå, och
den unge poetiske mannen hade äfven upphört att
tänka.

Sid. 22i f.

Härmed vilja vi visst icke vara otacksamme mot
de store män, de tankeplastikens heroer, hvilka i likhet
med Platon och Boström för våra ögon öppnat en
verld af evig ro, vid hvilken det stundom, tröttade som
vi äro af detta lifvets jägtande äflan, kan vara en verklig
hugsvalelse att låta vår blick hvila. Deras tanke sökte
en högre tillvaro än den, i hvilken vi nu befinna oss.
Det var ett uttryck af en ideal sträfvan, en längtan
efter det fullkomliga, och en sådan är alltid
välsignelserik, äfven d å hon misskänner ett och annat af det,
som faktiskt förefinnes, ehuru hon visserligen icke
är välsignelserik genom detta sistnämda, utan trots
detta. Hvad de nämda siarne och tankeskalderna sågo,
var grundritningen till förklaringens verld, det
bebådel-sens land, till hvilket ökenvandraren med skäl längtar,
och hvilket han så gerna tänker sig såsom ett land, der
han icke behöfver vandra mer. Men ett är att vandra
genom öknar, ett annat att vandra i ett land, »der mjölk
och hannog uti flyter», och den, som hvilat sig efter det
förra, är kanske tacksam öfver att få göra det senare.
Det är för öfrigt mycket, hvilket på afstånd sedt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 15 14:04:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/12/0573.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free