Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bihang. Självbiografiska uttalanden m. m. - Ur ”Tidsexistensens apologi” (c. 1885) - Ur Wikners anteckningar (1886—1887)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
572 PONTUS WIKNER
kan se ut såsom stadt i absolut hvila, men som vid
närmare betraktande vimlar af lif. När Moses från
Nebo såg det förlofvade landet, såg han förmodligen
deri ingen rörelse af menniskoskaror, åtminstone icke
så långt bort, som mellan Jerusalems berg, men
rörelsen fans der dock. Jag kan också mycket länge
betrakta en fjerran stjerna utan att märka, att hon hvarje
ögonblick byter läge i den himmelska rymden —
»e pur si muove».
Ur Wikners anteckningar.
1886, Nov. 5. Fick af d:r Bull veta i dag, att jag har
hjertfel (för stort hjerta). Snarare glad än ledsen
deröfver. ’I Dina händer!’
Nov. 22. I dag varit professor i två år. Mycket
lyckliga år.
1887, Nov. 10. Ida har sedan några dagar haft ondt
af en afrifven finne på venstra skuldran.
Den 12. Ida något sämre.
13. Finnen är blifven en böld. D:r Bull var här
men tycktes ej finna saken allvarsam.
14. Svår värk. Herre hjelp! Hon har vårdat
mig som en ögonsten; hvad kan jag yanmäktige
göra? . .
. Hon är mig det dyrbaraste och oumbärligaste
jorden bär. Gud belöne henne för all hennes
. kärlek till mig! .
.16 . D: r Bull skar bölden, hvilket orsakar lindring.
17. Ida ännu plågad. O, låt snart hjelpen komma.
20. Ida känner sig i afton bättre. Gif snart full
helsa!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
