Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar - 167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582 ANMÄRKNINGAR
Sid. 6, rad 8. Brevet från E. Kjellberg ej bevarat.
— 6, rad lo ff. I Minnesblad: ”Jag längtade att få höra
något från mitt kära Upsala.”
— 6, rad ii f. grefvinnans. Agnes Hamiltons (f. Geijer).
■— 6, rad 12 f. Någon avgörande förbättring hade icke
inträtt i grevinnan Hamiltons tillstånd. E. Kjellberg skriver
i sitt svarsbrev av den 23 augusti 1870: ”Agnes har varit
temligen bra .alltsedan jag sist skref ända tills igår, då
hon åter fick ganska svåra plågor... Förskräckligt aftärd
ser den stackars Agnes üt; hon helsar dig, åft du skall
bereda dig på att få se en eländig varelse i henne då du
kommer. Sinnet har dock varit betydligt friskare än hvad
man skulle tänka ■— Agnes har en förvånande spänstighet
och kraft att kunna hålla sig uppe öfver lidandet; —
hvarifrån den kraften fås, det kan hvar och en fatta
och se, som har ’den rätta ögonsalfvan’.”
— 8, rad 23 Fru Hildebrandson. Ebba Gustafva
Hildebrandson, f. af Wirsén (f. 1813, d. 1891).
■— 9, rad 9 ff. I» svarsbrevet opponerar sig E. Kjellberg.
Jag anför följande utdrag såsom intressant både för
ämnets och författarinnans skull: ”Deremot tror jag icke,
att den själsskada, som Thekla troligtvis skulle tagit, om
ej det kraftiga räddningsmedlet användts, egentligen
bestod i det att ’upplösas i menskliga sympathier’, eller
’smälta bort i kärlek till menniskor’, ty jag tror ej att
detta är möjligt i och för sig... i kärleken till Honom
(Gud) skall jag lägga hela mitt jag och således uppgå i
Honom med alla mina lifsyttringar, lefva Gudi. •— Och
se, det var detta lif i Gud, tror jag, som Thekla skulle
blifvit oskicklig till att uppnå, derest ej Herrans hand
bundit henne och ryckt henne undan frestelserna. Dessa
frestelser tror jag icke lågo i Theklas kärlek och
sympathier till menniskor — så oändligt stora och djupa dc
än voro, utan deruti, att hon för menniskors sktdl
försummade, eller höll på att ’försumma Guds nåd’; Gud ville
utan tvifvel att hon skulle älska menniskorna så mycket
som hon gjorde, men ej för deras skull mindre
ihåg-komma och älska Honom. Dessutom, huru mycket
åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
