Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar - 169—170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmärkningar
585
Göteborg d. 10 Sept. 1870.
Käre Pontus!
Det skall måhända förvåna dig att än en gång bli
antastad med bref från mig — och kanske skola jemte
förvåningen äfven andra känslor tränga sig fram i ditt inre.
Det, att jag vet eller har kunnat befara sådant, har
naturligtvis icke kunnat annat än återhållande inverka på
mig. Jag vill icke gerna, jag anser mig icke ha rätt att
uppväcka till en stunds lefvande lif minnen, hvilka du
jordat, och hvilka äfven jag helst låter hvila i frid. Men
detta oaktadt träder jag dig dock ännu en gång under
ögonen — och jag måste det.
Du var, du är ett minne för mig; dina bref voro så
ock. Jag mindes dem blott föga, dig sjelf, blott från de
sidor, jag starkast ogillat. Då kom jag händelsevis att
för ngn orsaks skull genomleta min brefsamling, dina
bref föllo mig under ögonen och jag läste dem.
Nu förstod jag dem, nu förstod jag att jag förut aldrig
förstått dem. Sedan vår bekantskap länge sedan slutat,
lärde dina bref mig att känna dig.
Nu förstår jag sjelf hvad det vill säga att älska — det
är denna insigt, som först lärt mig att rätt bedöma dig.
Och i och med detsamma jag lärt detta, förstod jag
ock att bedöma mig sjelf under dessa hänsvunna dagar,
tvingades jag ock att ställa mig sjelf till svars. Och, käre
broder, när jag nu kommer för att allvarligt bedja dig
förlåta all den hänsynslöshet, den bitterhet, det stygga
hån, med hvilket jag bemött dig, då du, i sanning, gjort
dig förtjent af helt annat, så gör jag det för att i någon
mon söka tysta de anklagelser, lätta den djupa känsla af
blygsel, hvilka tillsammans fylla min själ. Jag vet, att
du längesen förlåtit, kanske också längesen glömt hvad
nu så häftigt upprört mig; jag har sagt mig, att det
måhända vore vänligare handladt mot dig att tiga än
att tala — men för min egen skull har jag måst det
senare. Måhända har tiden så förändrat dig, så belyst
dessa svunna erfarenheter, att du icke mer lider af att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
