Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar - 169—170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
586
anmärkningar
påminnas derotn; vore det så, skulle det glädja mig. Är
det återigen icke så — nåväl, jag har då fordrat af dig
än en uppoffring, lagt än en sorglig stund till de många
förut! Du skall förlåta mig denna liksom du ren förlåtit
de föregående; du skall säga dig sjelf, att din gamle vän
icke kunde uthärda tanken att af dig anses värre än han
var, och att han derför måste tala om sin ånger för dig
— detta var hans sista fel emot dig, och det skall i dina
ögon bli hans ursäkt.
Och när jag nu sagt dig detta, har jag talat ut. Du
skall icke svara mig, det behöfver du icke. Våra banor
ga åt skilda håll; jag vet, att du önskar mig välsignelse
å min, liksom du ej heller kan tvifla på att jag
nedkallar allt godt öfver dig och din väg. Löser Gud de
disharmonier, som ännu kunna finnas qvar i ditt hjertas
öden, ger Han eller har Han gifvit dig icke en död utan
en lefvande frid — ingen skall det glädja mera än mig.
Hårdt, mycket hårdt har jag bedömt dig; jag gör det
icke mera, derom kan du vara viss. Det är det enda sätt,
på hvilket numera min vänskap för dig kan yttra sig.
Men träffas vi någon gång här i verlden, så veta både
du och jag att vi känna igen hvarandra.
Gud välsigne dig! Din vän
Sigfrid Wieselgren.
Sid. 16, rad 19. Det omtalade brevet ej bevarat. På dèss
innehåll anspelas sannolikt i brevet 183.
18, rad 9 Min brorson. Axel W al f r i d Wikner (f. 1852),
son till Albert W., se del 1, sid. 506, 592, for 1879 till
sin farbror Edgar i Australien. Okänt om han lever.
—• 18, rad 15 ff. Wikners uttalanden om hans blivande hustru
Ida Weinberg, se del 1, sid. 551 f. — i detta brev och i
brevet av den 31 mars 1871 — båda till S. Wieselgren —
publiceras efter inhämtat tillstånd från hans söner. Hans
till visshet gränsande förmodan, att han med tiden skulle
lära att älska henne alltmer, besannades fullkomligt:
äktenskapet blev verkligen lyckligt, såsom framgår av
många brev i det följande^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
