Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar - 227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmärkningar
619
Broder Vikner!
Äfven jag minnes Mantegnas engel. Jag mötte honom
i rummet näst intill det i Berlinmuseet, der jag än en
gång fick se och taga farväl af min käraste vän i Florens:
Fra Giovanni da Fiesole. Men aldrig anade jag, då jag
stod framför den ifrågavarande vingade himmelske
gossen, att jag skulle få lära känna honom så nära som jag
nu gjort och upplefva med honom så färgrika,
stämningsfulla, rörande och gripande uppträden — bland hvilka
alla likväl de der blå ögonen äro en tilldragelse för sig
och den oförgätligaste af dem alla. Låt mig, käre broder,
tacka dig Ur mitt innersta hjerta för din sköna dikt! På
länge har jag icke haft en så ren, hela min varelse
genomträngande njutning som du dermed beredt mig! Min
innerligaste tack!
På samma gång jag räknar det till mina goda öden,
att jag fått göra din personliga bekantskap, känner jag
det, ju mer jag lär känna din andliga menniska, som en
otur, att jag icke fick vara dig nära i dina gosse- och
ynglingadagar och vittna det sköna skådespelet af en
skönhets- och sanningsträngtande själs utvecklingsgång.
Jag ville med din hand i min ha vandrat ”längs
bäckar-nes skuggade lopp” och sett och hört dig drömma och
svärma. Om jag skulle få det i ett annat lif
”förgyldt af den eviga sommarens brand”.
Låt mig hoppas det!
Emellertid är du en lefvande vederläggning af den
ohyggliga sats, att menniskan nödvändigt skall vara ett
sådant stympverk, att hon icke skulle kunna bevara sin
skapande fantasi från frostsår, medan hon gör
upptäcktsresor i den kalla begreppsverlden.
Jag öfverraskades icke litet af att, efter resan på din
magiska mantel till fjortonhundratalets Venezia, der
återfinna min intressante vän från Bohusläns kustbygd, Hugo
mystikern, och min förvåning minskades icke, då jag j
hans sällskap återfann mitt andra jag, Vittorc Tractario,
Då jag år 1874 befann mig i Venezia, tyckte jag
verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
