Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två föredrag - Narkissos-sagan och platonismen (1879)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var vid denna tid han under en jakt lutade sig ned
att dricka ur en källa i skogen och därvid fick se sin
egen bild i källan. Den sköna bilden tände i hans
hjärta en glödande kärlek, och från den stunden kunde
han aldrig slita sig lös från källans brädd. Han tynade
bort av kärlek, och av hela hans varelse återstod
slutligen ingenting mer än den blomma, som ännu bär
hans namn.
Vi hava i det föregående sett, att den mänskliga
kulturen kan bana lidandets väg. Men icke nog med
detta: det finns ett lidande, som jag framför andra ville
kalla ett den mänskliga kulturens lidande, och av
detta är just Narkissos en bild. All kultur är i sin
grund kärlek till det sköna: ty all kultur strävar till
harmoni, och harmoni är skönhet. Men i det sköna,
om det skall bliva oss kärt, måste vi igenfinna våra
egna drag, vårt väsens grundtyp. Såtillvida är idealet
alltid en avbild av mig själv eller ännu hellre: det är
min urbild. Men då är det icke blott en spegelbild,
en sådan som Narkissos såg i källan. Spegelbilden
ligger mig för nära: han äger ingen annan realitet,
än den jag själv ger honom. Det är en illusion
allenast, att han är ställd på den sida om gränsen, där
mitt ideal kan sökas. Han står mig så nära, att han
är mig för alltid berövad. Är han nu en reflex allenast
av mig själv, men jag själv icke är min tillvaros grund,
så är det givet, att min kärlek till honom skall komma
min varelse att försvinna, ty han upplöser för mig all
verklighet. Den kärleken bringar mig döden.
Den ädlare kulturens missgrepp — där ett missgrepp
är gjort — består emellertid vanligen just i detta: att i
urbildens ställe — söm ju är en levande verklig person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
