- Project Runeberg -  Skrifter / 2. Vittra skrifter. I. Tal, dikter m. m. /
15

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två föredrag - Narkissos-sagan och platonismen (1879)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— sätta den blotta reflexen av ens eget för tillfället
givna liv och så åt denna reflex giva en fantiserad
självständighet. Ju skönare denna reflex är, desto
starkare är frestelsen, desto djupare det lidande, som
missgreppet för med sig, då man förnimmer, att den
hypostaserade reflexen, vid varje försök till personlig
beröring, drag för drag upplöser sig i den skådande
själv. Det är detta lidande, som jag företrädesvis ville
kalla kulturens. Det är den till idealets möte strävande
mänsklighetens Narkissoskval.

Denna Narkissossorg genomgår all bildnings historia.
Hon skall en gång återfinnas även i den närvarande
tiden, ty många bland hennes ideal äga ock
spegelbildernas realitet. Lättare är det dock att igenkänna
missgreppet hos en annan än hos sig själv, och därför
är antikens Narkissosfigur för oss fattligare än den
moderna. Särskilt kunna vi spåra hans drag i den
grekiska spekulationen, jämväl i dennas mest ideala form,
den platonska. Det har fallit mig in att söka teckna
ett par av dessa drag.

Den mänskliga religiösa och filosofiska bildningen
hade redan på Platons tid försökt sig i många former.
Österlandet hade varit hennes vagga, men i Hellas
hade hon kommit till medvetande om sig själv.
Kristendomens ljus saknade hon ännu. Därmed var det ock
en värld, som för henne var tillsluten: den fulländade,
åt evigheten invigda personlighetens. Den österländske
anden hade halvt vaken, halvt drömmande hängivit
sig åt naturens opersonliga liv och, såvitt hans öga
hunnit att morna sig, spanat efter detta liv, än i
mäktiga enskilda företeelser, än i en ordnad
sammanfattning av tingen, än i den över allt utbredda kraften,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 20:27:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/2/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free