Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två föredrag - Narkissos-sagan och platonismen (1879)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Narkissos-neoplatonikern sammanflutit till en enda skugga;
denna skugga växte till en natt, i sig utplånande varje
fattlig bild av mänsklig skönhet, och Narkissos var
efter allt utseende död. Var han det verkligen, så
hade han älskat sig till döds.
Men även detta är en motsägelse: all uppriktig
kärlek till idealet är odödliggörande: den, som verkligen
älskar, kan icke dö. Narkissos lever ännu.
Vid den tid, då Narkissos sjönk i den dödlika dvalan
och det för hans öga blev natt, hade i Österlandet tänts
en ny dag; och över djupet av den källa, i vilken
Narkissos speglat sig, välvde sig snart en ny himmel. Vad
källan nu återspeglade var en ny värld, icke olik den
platonska: oförgänglig som hon, andlig som hon,
helgjuten och harmonisk som hon. Men denna värld var
nu ej blott ett idésystem, hon var ett levande helt
av personer, ömsesidigt genomskådande och älskande
varandra. När Narkissos nu uppvaknar ur sin dvala
och av gammal vana skådar ner i källan, då ser han
sin bild omgiven av en strålande skönhets- och
sanningsvärld och gripes på nytt av en trånande
kärleksbrand. På nytt varsnar han i källans spegel en
människobild, vars drag väl påminna om hans egna, men
dock äro en annans. Och när han då ur sitt hjärtas
innersta ropar: »Oförliknelige, var är du?», då träder
till hans sida en människoson av ojämförlig höghet
och outsäglig kärlek, ser in i hans numera uppåtvända
anlete och säger: »Här är jag, Narkissos, människa;
det är mig, som du omedvetet älskat, hela denna
trånfulla tid av förgångna årtusenden — statt upp och följ
mig; dagen är kommen.»
När detta ord blivit rätt hörsammat och enkelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
