- Project Runeberg -  Skrifter / 2. Vittra skrifter. I. Tal, dikter m. m. /
36

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två föredrag - Några drag av kulturens offerväsen (1880)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hans arbete har den mänskliga kulturen icke givit
honom. Han har då offrat åt kulturen utan att i det
avseendet uppskära dess frukt. En liknande företeelse
möter oss på tusen andra områden. Varje större
kulturuppgift är ett fäste att storma: de, som först löpa
till storms, få gemenligen bita i gräset, och de
segrande skarorna äro deras kamrater, som ila fram över
de fallnes lik. Detta sammanhänger med den
omständigheten, att kulturens framsteg icke är ett blott
vaktombyte mellan dem, som hava att bevaka portarna
till hennes helgedom. Det är för ingen del så vid
detta vaktskifte som vid åtskilliga andra, att bägge
vakterna fredligt salutera varandra, och att den gamla
»går sin väg och är glad»: här måste utkämpas en
hård kamp, och det är vanligen icke den gamla vakten,
som först biter i gräset, emedan hon ogement stärkes
genom själva sin position såsom beatus possidens,
utan det är för det mesta den anfallande nya, som icke
har någon vaktkur bakom sig och icke heller någon
vägg. Först när den gamla vakten blivit utmattad
genom sin egen möda och genom sina egna segrar,
drager hon sig undan alltsammans, sedan hon ropat
åt den sig skockande menigheten, att elden är lös.
Detta sakens bildliga förlopp kan utan bild uttryckas
så, att de allra flesta reformatorer på den mänskliga
bildningens område hava att möta ett så ihärdigt
motstånd från det gamlas förfäktare, att de själva
personligen gå under, om icke just genom att mista livet,
så åtminstone genom att mista åtskilligt annat, vilket
kan vara dem lika kärt som det. Bildningshistorien har
i detta fall mycket att förtälja, och i synnerhet de
religiösa framstegen äro betecknade genom offer dels av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 20:27:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/2/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free