Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal - För minnet av Christopher Jacob Boström (1867)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR MINNET AV CHRISTOPHER JACOB
BOSTRÖM
VID NORDISKA FESTEN I UPPSALA DEN 16 FEBR. 1867.
Det förgångna kommer icke åter — säger man. Det
är rätt. O, att det förgångna komme åter — säger
man också. Det är icke rätt. Det förgångna kan
icke komma åter; det förgångna får icke komma åter:
ty det som förgår är förgängelsen värt, och det som
förtjänar att bliva, det förgår aldrig.
Det som förtjänar att bliva är icke den lust som
berusar, den fägring som smeker, den klokhet som allt
beräknar, den talang som allt förmår. Vad som
förtjänar att bliva är icke ens allt det som beröres av de
brännande frågorna för dagen, efter vilka man någon
gång indelat människorna i sådana, som förtjäna att
leva, och sådana, som icke förtjäna att leva. Så
brännande äro alla dessa frågor icke, att icke tiden
svalkar dem. Men vad som förtjänar att bliva, är det
goda och sanna och skön a, eller, för att tala från
ståndpunkten av en personlig världsåskådning, vad
som förtjänar att bliva är personligheten, som i sig
upptagit det goda i dess eviga skönhet och sanning!
Med mer än vanlig styrka uttalades detta av en bland
de män, om vilka vi i dag enligt det vanliga
språkbru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
