- Project Runeberg -  Skrifter / 2. Vittra skrifter. I. Tal, dikter m. m. /
71

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal - För minnet av Christopher Jacob Boström (1867)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖR MINNET AV C. J. BOSTRÖM

71

ket säga, att de bortgått under det förflutna året. Jag
menar Christopher Jacob Boström.

Han betonade det i lära och leverne. Han lärde,
att det finns ett andligt och evigt, och han var djärv nog
att påstå, att detta vore den egentliga kärnan och
väsendet även i det som förgår. På detta väsentliga
riktade han sin blick och bedömde allt därefter. Stort
var för honom det allena som bar det väsentligas
prägel, litet och obetydligt allt det övriga. Med en
ynglings hängivenhet älskade han det förra, med en mans
överlägsenhet visade han tillbaka det senare. Hjärtat
i hans bröst och gisslet i hans hand voro rörliga nog,
men drivkraften till bägge var kärleken till det som
aldrig förgår.

Det som aldrig förgår — vilken är dess gestalt?
Huru ser det ut, dess anlete? Fullkomligt ohöljt
framstod ännu aldrig detta anlete för ett mänskligt öga.
Men den ande av brinnande sanningsbegär, som med
eller mot de enskildas vilja skaffat sig en väg över
den mänskliga historiens alla områden, denna ande
har tid efter annan, sekel efter sekel, fläktat undan en
flik av det underbara anletets slöja; och den, som då
haft sitt öga öppet för andra syner än dem av
töckengestalter eller bländande färgspel, han har då
uppfattat ett drag av det anletet, uppfångat en blick ur
dess öga, och vad han då sett, det försöker han
sedermera så fattligt att återgiva för sina mindre klarsynta
bröder; och emedan han sett vad icke alla hava sett,
så kallar man honom då en Siare.

En sådan siare var Boström. Såg då han det
underbara anletet ohöljt? — Nej, men han såg mer än de
fleste, och med mera allvar än de fleste. Han såg, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 20:27:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/2/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free