Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal - För minnet av Christopher Jacob Boström (1867)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
TAL
det anletets sanning var klarhet, dess skönhet harmoni,
och att i dess godhet låg någonting som tycktes vilja
säga: stilla I barn av en bullrande värld: jag skall
övervinna Eder alla.
Tron på denna det klaras, det harmoniskas och det
godas världsövervinnande makt var med Boströms
väsen sammanvuxen. Den var hos honom en tanke, som
vuxit ut lik ett liv. När man hörde honom tala eller
såg honom handla, kunde man nästan icke låta bli att
tänka på den gamle Sokrates’ ord: »Hellre må min lyra
förstummas, och den kor jag anför ävensom
människornas mängd icke längre instämma med mig, än
att jag ensam icke skulle överensstämma med mig
själv, utan motsäga mig själv.»
Så levde, lärde och handlade Boström, och emedan
han det gjorde, skall historien av honom förvara
mycket bland sina dyrbaraste skatter. Den gamle siaren
är nu borta, d. v. s. vad av honom var gammalt har
gått bort.
Skola vi sörja däröver? Nej, det förgångna kan och
får icke komma åter; ty det som förgår, det är
förgängelsen värt, och det som förtjänar att bliva, det
förgår aldrig.
När ännu några sekler förgått, skall gudinnan med
demantgriffeln skåda tillbaka på detta rum och på
denna tid. Säkert skall hennes öga med ett klart
uttryck dröja vid Boströms gestalt, och när hon på sin
tavla tecknar hans bild, tror jag det skall bliva henne
svårt att icke tänka på de svunna dagar, Leonidas’ och
Sofokles’ dagar, då det ännu var henne beskärt att
teckna bilden av spartansk kraft och attisk harmoni.
— Men även efter oss unga, som omgivit den gamles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
