- Project Runeberg -  Skrifter / 2. Vittra skrifter. I. Tal, dikter m. m. /
75

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal - Vid avtäckningen av Ernst Daniel Björcks minnesvård (1873)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VID AVTÄCKNINGEN AV BJÖRCKS MINNESVÄRD

75

»Si, vintern är förgången; regnet är överståndet
och är sin väg; blomstren äro utgångna på marken;
vårtiden är kommen, och turturduvan låter sig höra i
vårt land.» — Vem skulle förmena oss att i dessa dagar
och just vid detta tillfälle tänka på dessa ord ur en
urgammal helig skrift?

Det ligger i våren som i hösten någonting av
evighetens närhet, någonting, som för varje öppet öga och
sinne på ett alldeles eget sätt rycker de jordiska
tidskiftena in under evighetens ljus. Hösten är
förgängelsens tid. Och vad är förgängelsen annat än ett
tiden avtvingat erkännande, att vad hon inom sig
inneslöt av livets fullhet, det hade hon såsom lån av
evigheten, och det lånet skulle i den eviga rättvisans
namn från henne varda utkrävt. Men våren är
pånyttfödelsens tid; och vad är pånyttfödelsen annat än ett
nytt de eviga tingens närmande och nedsänkande till
våra stigar, så att den snabba jordevandringens
timmar, huru flyktiga de än äro, dock hinna att omsluta
ett och annat av livets rikedom, likväl endast såsom
lån. Just detta, att livet, där det i tiden framträder,
är ett lån, det rinner mig lättast och naturligast i hågen
i själva mottagandets och återlämnandets ögonblick,
och dessa ögonblick heta, vad naturens liv angår, vår
och höst. Om sommaren frestas jag mera att försänka
mig i naturlivets rikedom och betrakta detsamma
såsom ett självständigt, i sig självt vilande liv; och
vintern såsom en tid för naturens dvala och sömn, om
han icke rentav driver mina tankar åt helt andra
sfärer, väcker snarare hos mig en längtan efter våren
såsom befriaren från köld och dysterhet än såsom
budbäraren för evighetsburna tankar. Men när
vin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 20:27:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/2/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free