Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal - Vid avtäckningen av Ernst Daniel Björcks minnesvård (1873)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID AVTÄCKNINGEN AV BJÖRCKS MINNESVÅRD 81
ögon understundom omärkbar, men likväl av Guds
eget finger uppdragen och därföre outplånlig. Våra
religionslärare hava kallat honom gränsen mellan natur
och nåd. I viss mening är allt nåd, därföre att det är
en fri gåva av Gud, och i viss mening är allt natur,
om det också är en omskapad eller pånyttfödd. Men i
en mening är mellan båda uppdragen en bestämd
gräns, så att vad som är det ena, det är icke det andra.
Allt det, som faller inom människoandens och
människolivets synvidd, bär över sig en överskrift, synbar
eller fördold, och den överskriften anger
människoandens innersta, uppriktiga mening med det, som hon
har för händer, som hon tänker på och talar om, det
som hon i förhållande till sig ställer på den eller den
platsen. Så mångskiftande livets företeelser än äro,
så är dock den överskriften endast tvåfaldig, och så
litet än den ena eller andra saken kan synas hava att
göra med Gud, så handla dock bägge överskrifterna
just om honom eller äro så att säga ställda till honom.
Den ena överskriften lyder så: »detta, Fader, för din
skull», och den andra: »nej, Herre, för din skull just
icke.» Allt det, som bär den förra överskriften, det
hörer till det, som man i en särskild mening kallat nåd,
och det skall, bestode det ock blott däruti, att en
bägare vatten räckts åt den törstige, icke bliva förgätet
på domens dag och skall bestå provet. Det åter, som
bär den andra överskriften, det är, naturligt skönt
eller naturligt oskönt, i alla fall blott natur; och det
skall icke heller förgätas på domens dag, men provet,
det stora provet, som avgör, huruvida det kan följa
med in i Guds rike, skall det icke bestå, ty vad som
får plats i Guds rike, det är endast det, som vill vara
6. — Wikner, Tal och dikter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
