Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal - Vid avtäckningen av Ernst Daniel Björcks minnesvård (1873)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID AVTÄCKNINGEN AV BJÖRCKS MINNESVÄRD 89
detta arbete händer det nog, att marken brister i
räm-nor, i vilka vandrarens fot kan taga skada, där han
icke går med försiktighet, men det måste så ske;
han finns nog, den åkerman, som en gång skall
utjämna det ojämna. Han skall efter islossningen låta
komma det välsignade vårregnet, och sedan även det
är överståndet, skall marken kläda sig i sin friska,
gröna vårdräkt. Men den store åkermannen begagnar
sig av åkermän under sig, vilka för honom skola gå i
vårarbetet, och av vilka det kräves, att de därpå offra
alla sina krafter. Tyckte vi oss icke förnimma,
huru-ledes uppbådet till detta vårarbete närmade sig även
vårt fosterland, och hoppades vi icke då, att Ernst
Björck skulle bliva en av åkermännen? Efter allt
utseende skola även över det svenska Sion uppgå mulna
och stormiga dagar, såsom det brukar vara ibland i
våranden, och när så är, så trodde vi oss behöva sådana
röster, vilka redan såsom naturgåva ägde en stark,
mild och ren klang, och i vilka därjämte den helgande
anden hade inlagt någonting av rättfärdighetens kraft,
så att de med lugn skulle, kunna överbjuda stormarna
i deras oberäkneliga växling. Ty det är väl att vänta,
att även mellan våra berg skola spela många vindar,
såsom de redan därute i södern äro i full rörelse,
och det är icke att vänta, att de alla skola vara av den
art, att de villigt från mun till öra och från öra till öra
bära Guds sanningsord om rättfärdighet och om
kyskhet och om den tillkommande domen. Men Herrans
vägar äro icke alltid de, som våra tankar för honom
föreslå, och så händer det, att han i de halva dagar
hemkallar den, åt vilken han gav de löftesrika gåvorna,
på det vi måtte förnimma, att det är han, och icke vi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
