Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal - Vid avtäckningen av Ernst Daniel Björcks minnesvård (1873)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
TAL
som leder världens gång. Så lät han Ernst Björcks
stämma tystna i en av de dagar, då vi som bäst hade
begynt lyssna till, huruledes hennes klang blev allt
mera malmrik och fast och fyllig. Men honom vare
tack, han lät henne tystna i tacksägelse och lov. Och
fåfängt har ingen stämma klingat, vars sista ljud hava
den färgen. Därföre höves det ock oss, i stället för
knot över vad vi mistat, hembära Gud vårt tack för
vad vi hade och, vi må väl säga, för vad vi hava; ty
det är dock ett kortsynt sätt att se och tänka, om vi
tro, att det är oss berövat, som Herren tog hem till
sig. Jo, för alla är det borttaget, vilka icke hava det
hemmet kärt; därföre, på det vi icke alltid måtte mista
det bästa, give oss Herren en rätt kärlek till det rike,
i vilket han själv bor. Tillkomme till oss detta rike,
med eller utan deras arbete, vid vilka våra
framtids-spejande tankar älska att fästa sina förhoppningar!
Det skall visserliga komma och skall icke fördröja.
Så stånde han då här, denna minnesvård, att för
kommande yngre släkten, när de vandra även över
våra gravar, vittna därom, att det en gång var
någonting ungt och löftesrikt, som vi hade kärt, emedan det
av Gud fick prägeln av det rena, sköna och rättfärdiga.
Och må de då tänka vid sig själva: sådant vilja ock vi
älska för Herrans skull.
Och nu komme han, den leende våren, att
hädanefter såsom hittills blomsterströ dens gravkulle, vilken
så väl visste att giva ord åt vårens tankar och
»blommans bön»! Fläkte över denna plats i stillhet och ro
vingslagen av skiftande tider, vilka, medan på jorden
det våras och vintras och våras igen, spänne sin flykt
mot de eviga höjder, där rättfärdighet bor. Och vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
