Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal - Till Uppsala studenter 1885
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
TAL
kår, det är ett erkännande, vilket jag redan förut
offentligen uttalat, och som jag nu med känsla av djup
tacksamhet upprepar. Men var det då möjligt, att jag
skulle lösslitas eller lösslita mig själv från denna
ungdom, med vilken jag i mitt andliga liv sammanvuxit,
för att söka knyta livsband på andra håll, där jag icke
ägde något annat fäste än förhoppningarnas? Ja, det
är nu ett faktum, och när verkligheten föreligger, frågar
man icke längre, om det är möjligt. Att således en
skilsmässa är given, det är det bittra i vårt möte.
Men det finns ock mycket skönt däri. Vi kunna å
ömse sidor med glädje se tillbaka på vår gångna
ge-mensamhetstid. Oss emellan har ingen söndring, ingen
ovilja, intet missförstånd förefallit. Vi hava icke
mycket talat med varandra — jag talar ej utan att därtill
vara nödd och tvungen —, men vi ha förstått
varandra, om jag så får säga, på ögonen. Så har det varit
nu. Men vem vet, huru det hade blivit, om jag fått
bli gammal bland Eder, om det blivit min skyldighet
att officiellt vara Eder ledare, att å ämbetets vägnar
tillrättavisa en eller annan och kanske att, som det på
Édert språk heter, »kugga» åtskilliga? Och än mer
— jag är icke undantagen från de åldrandes vanliga
öde att förr eller senare bli efter sin tid, framför allt
att bli efter sin tids ungdom; ännu har jag icke
kommit så långt efter, att där icke finns ett gott
ömsesidigt förstånd; men vem vet, huru det kan vara tjugu
år härefter? Kulturvagnens hjul rullar fort utefter
sina glattade skenor, och faller jag av, så är jag icke
snabbfotad. Skall jag nu bli efter, så är det åtminstone
icke mina uppsaliensare, som bli ögonvittnen till min
skam, och det gläder mig; det är mig på sätt och vis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
