Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal - Till Uppsala studenter 1885
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL UPPSALA STUDENTER 1885
113
en tröst vid skilsmässan. Men jag har ock en bättre,
bestående däri, att vi egentligen icke äro på allvar
skilde.
Det finns en förbindelse, som icke upplöses, jag vill
icke säga av något femtiotal mils avstånd — det är ju
en småsak —, men som icke ens upplöses därav, att
den ene eller den andre i en hastig vändning ramlar av
kulturens vagn och blir efter. Det finns ett sätt att
färdas, som icke sker i spårvagn, den där alltid i sin
rörelse har något hårt och rasslande; det är det allra
äldsta sättet: det är att gå på sina fötter. Och det finns
ett mycket vackert sätt att gå, som ingen
kommunikationernas förbättring vare sig överträffar eller gör
överflödigt; det är att gå arm i arm med en vän.
Nåväl, de vänner, som en gång gått arm i arm, jag vill
icke säga i paradiset, ty därifrån äro vi nu en gång
utdrivne, men utefter brädden av den flod, den flod
av djupa, hemlighetsfulla, trånande och dock
kristallrena känslo- och tankevågor, vilka tyst smyga sig in
till paradisets strand och om vilka det kan vara svårt
att säga, huruvida de mest skifta i minnets färg eller i
hoppets — de som där gått arm i arm och i den
floden skådat varandras verkliga anlete, de skola —
det är min tro — söka varandra åter, om de ock,
drivne av nyfikenhet att bese världsstadens olika hörn,
kommit in på mycket skilda spårvägar. Vid den
flodstranden har jag i min ungdom gått arm i arm med så
mången Uppsalastudent, att jag menar mig äga rätt
att på mig och Eder tillämpa den lagen. Därför kan
jag egentligen icke på allvar från Eder skiljas. Därtill
kommer nu, att jag dragit mig undan, väl till ett annat
land, men icke till ett främlingsland. Norge är vårt
8. — Wikner, Tal och dikter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
