Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I bunden form - Gossen och böljan (1861)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min spegel skall du vara,
du väna, natt och dag:
då, om du drömmer bara,
din drömbild det blir jag.
Men nej, du vill ej höra,
ej lyssna till min röst;
du äger intet öra
och intet mänskligt bröst.
Själv bleka stjärnan ryser,
att du är kall ännu;
den måne, som dig lyser,
är varmare än du.»
Så sjöng i sommarnatten
en pilt till havets våg,
och ständigt på dess vatten
hans tjusta öga såg.
Han såg ej vatten bara,
han såg sin egen bild,
men trodde honom vara
från eget väsen skild.
Då bröt där fram ur vågen
en suck, ett andeljud;
och underlig i hågen
han tolkade dess bud:
Ej bjud mig, gosse, stanna,
ej sträck mot mig din arm,
och luta ej din panna
så djärvt emot min barm!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
