Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I bunden form - Gossen och böljan (1861)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ej kan du vågen värna
mot västanvindens smek;
jag följer honom gärna
i skummig kamp och lek:
jag följer, ty jag känner
ur djupet alltibland
en längtans eld, som bränner
och drar mig hän mot land.
Ser du det land, som vinkar
i fjärran, mänskoson?
Där fridens stjärna blinkar
sin hälsning ovanfrån.
Hon bjuder mig att hamna
i ro på snövit sand;
där skall mig troget famna
en evigt stormfri strand.
Men icke får jag böja
min kosa till din ö:
för vågen är att dröja
detsamma som att dö. —
Dock denna böljans trånad,
nog anar den din själ:
av dig den visst blev lånad,
vi äro släkt — farväl!»
Så vågens viskning hördes
i piltens själ, och sen
från ön hon fjärran fördes
i bleka månens sken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
