- Project Runeberg -  Skrifter / 3. I mänsklighetens livsfrågor. I /
9

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomen och religionen (1863)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UNGDOMEN OCH RELIGIONEN

9

andra bilder också skådat sin egen, och denna alltid
ställd på spetsen av mänsklighetens höjder? Josef var
ej den ende yngling, för vilken bugat sig sol, måne och
stjärnor. I ynglingens drömmar är världen alltid
ytterligt ödmjuk; han lyfter sin hand med en
befallande åtbörd, och världen bugar sig bara och säger:
du är min herre!

Ligger det något ont i allt detta? Visserligen icke.
Det är endast den dunkla aningen om det mänskliga
väsendets oändliga dignitet, som på detta sätt
uppenbarar sig. Att den tmge världsmedborgaren
förblandar detta det mänskliga väsendet med sitt eget lilla
sinnliga subjekt är barnsligt eller, om man så vill,
dumt, men det är på denna ståndpunkt en helt naturlig
illusion, en illusion, som verkligheten snart skingrar
och icke alltid på det mest skonsamma vis.

Så har då ynglingen lyckats att mer eller mindre
fullständigt genomtränga och behärska sin lilla värld.
För varje framsteg, som han gjort, har hans hjärta
klappat av fröjd; för varje seger, som han vunnit,
har hans sinne jublat. Han har verkligen i ganska
många fall lyckats dokumentera sig såsom naturens
herre. Vad betyder då detta — den unge segraren
är nedslagen, en suck smyger sig då och då från
djupet av hans bröst, en halvt undertryckt tår glimmar
ibland i hans dunkla öga? Hans kamrater säga, att
han är düm och tråkig, och han själv erkänner, att han
är barnslig, och ändå vill han icke bliva rätt glad igen.
Varför? ja, det vet han icke, och det är just det, som
förargar honom. Om det dystra och vemodiga, som
plågar honom, ändå ville träda upp emot honom i
Öppen fejd och i en gestalt, mot vilken han kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 21:22:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/3/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free