- Project Runeberg -  Skrifter / 3. I mänsklighetens livsfrågor. I /
55

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad vi behöva (1865)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VAD VI BEHÖVA

55

men man ägde ej så mycken kraft, att man ens kunde
önska på allvar en förändring, ännu mindre att man
kunde åstadkomma en sådan. Ett dylikt tillstånd
kunde ibland inträda utan att vi därtill anade orsaken;
ibland syntes det vara följden av krafternas
överansträngning i det fruktlösa jäktandet efter ett flyende
måL Alltid var det ett tecken därtill, att livet hos
oss icke var i sitt normala skick.

Det vore väl, om detta slags tillstånd för oss alla
vore bekant, endast genom vad minnet därom
förtäljer. Men med detta hopp kunna vi icke smickra
oss. Även det närvarande bär för en och annan
ibland oss denna prägel av stillastående, som
påminner om ett stannat urverk, en visare, som pekar
allt-jämnt på samma längesedan förflutna timme. Se denne
yngling, som lovade så mycket, som vid sig fäste
så mycken kärlek och så många förhoppningar, i vars
bröst bodde värme och i ögat eld; nu är det
alltsammans borta; förhoppningarna äro svikna, hans
bröst är tomt, och hans öga vilar uttryckslöst på
vilket föremål som heldst, som kommer inom dess
synvidd. Nalkas icke hans hjärta, ty du skall frysa
därvid; bed honom icke räcka dig handen, hennes
beröring skall förlama dig; bed honom icke se på
dig, du skall eljest tro dig stå ansikte mot ansikte
med Gorgonen på Pallas Athenes sköld. — Och se
denne man, som en gång räknades såsom den gladaste
bland de glada. När de muntra bröderna fordom
församlades, då var det skämtet från hans läppar, som
satte liv i spelet. Var där ett löje, så hade han väckt
det; gjordes där ett förslag, som mottogs med jubel,
då var han upphovsmannen. Vem skulle väl
igen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 21:22:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/3/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free